Svenska

Inledning

De ekonomiska och sociala förändringarna av i dag påverkar också de europeiska nationalspråken eller standardspråken, alltså de språk som används i respektive länder som officiella språk inom bl.a. förvaltning och undervisning. Nationalspråken ger inom sitt användningsområde tillgång till maximal språklig kommunikation och bidrar till att stärka språkbrukarnas kulturella identitetskänsla. De är också internationellt erkända som standardspråk. Integrationen i Europa innebär både en utmaning och en möjlighet när det gäller att främja dessa språk. Genom att bevara den språkliga mångfalden och utveckla och anpassa språken till kommunikationsbehoven i den moderna världen kan vi slå vakt om den kulturella rikedomen i Europa som i sin tur utgör grunden för den europeiska identiteten.

Rekommendationerna nedan har utarbetats av företrädare för centrala institutioner för språkforskning och språkvård från ett flertal stater inom Europeiska unionen. Rekommendationerna bygger på de principer om en mångspråkig och mångkulturell utveckling av Europeiska unionen som har slagits fast i Maastrichtfördraget och Amsterdamfördraget.

1. Att förmedla och lära ut standardspråket är en central uppgift för skolor och andra utbildningsinstitutioner. Också massmedierna och det allmänna har ett stort ansvar när det gäller att tillhandahålla språkliga mönster.

2. Målet för modersmålsundervisningen i skolan är att ge eleverna en muntlig och skriftlig språkbehärskning som ger dem tillgång till alla samhällslivets områden. Därför bör undervisningen i standardspråket eller standardspråken i ett land höra till de centrala ämnena på alla skolstadier.

3. Ett viktigt mål för undervisningen i främmande språk bör vara att främja den språkliga mångfalden i Europa. Undervisningen bör inledas senast i grundskolan och den bör motsvara europeisk kvalitetsstandard. Målet är att eleverna i tal och skrift skall kunna använda minst två europeiska språk utöver modersmålet och att de dessutom skall ha förmåga att förstå ytterligare ett antal språk. Undervisning i grannländernas språk bör uppmuntras.

4. Också studiet av antikens språk och kulturer bör uppmuntras mot bakgrunden av den betydelse dessa har haft för språken och kulturen i dagens Europa.

5. Invandrare bör få stöd i sin strävan att som andraspråk lära sig nationalspråket eller nationalspråken i sitt nya land. Både barn och vuxna bör få tillgång till adekvat språkundervisning. Samtidigt bör de få behålla sin rätt att bevara och utveckla det egna språket.

6. För att stärka den språkliga medvetenheten och uppmuntra till reflexioner kring språklig universalitet och mångfald bör undervisningen i språk och litteratur omfatta kritisk analys av språk och språkbruk, språkliga jämförelser och språkhistoria.

7. Utbyte av elever och lärare mellan länderna i Europa bör underlättas och de administrativa procedurer som detta kräver bör förenklas.

8. Forskningen i såväl modersmålsinlärning som andraspråksinlärning och främmandespråksinlärning kan dra nytta av de möjligheter som ett europeiskt samarbete erbjuder.

9. Varje standardspråk har behov av en noggrann vetenskaplig beskrivning och av en språkvård som är förenlig med språkets behov och som accepteras av språkgemenskapen. Dessa uppgifter tillkommer i första hand språkliga akademier och motsvarande institutioner, som bör erbjudas möjlighet att samarbeta på europeisk nivå.

10. En permanent samarbetsorganisation skall bildas för de centrala språkliga institutionerna i de europeiska länderna. Dess uppgift är att underlätta utbytet av information om mål och metoder i språkvård och språkpolitik och att stimulera och stödja gemensamma språkliga forskningsprojekt.

De europeiska staterna inbjuds att ta till sig dessa rekommendationer och att beakta dem i sin språkpolitik i syfte att främja nationalspråken i Europa och stärka den europeiska mångspråkigheten.

Föregående